'cuz  there's  a  freeze  out

Hittade en samling på spotify som börjar med Joy Division, fortsätter med Cure, Bauhaus, Sisters of Mercy, The Birthday Party, Nick Cave & The Bad Seeds, Echo & The Bunnymen, Jesus & Mary Chain... och så vidare. Min sinnesstämning går helt i synk med det ikväll.

Känner mig gammal och ofräsch. Fullt normalt för en 17-snart-18-åring, vad jag kan förstå. Ofräsch som i oduschad, för när jag är civilperson (aka hemma från skolan) orkar jag inte bry mig om småsaker såsom personlig hygien. Tragiskt(?) men sant. Minns ärligt inte när jag tvättade ur håret senast, men så är det sällan något jag håller någon större koll på, heller.

Äh.

Det gör ingenting. ...inte jag heller.

Jag lär komma ihåg denna sommaren... "Sommaren som inte fanns", eller liknande. Har ännu inte greppat att imorgon är det dumskola igen. Heller inte att det kommer inte vara några äldre elever än vi, eftersom vi kommer vara äldst. Logik.

Tiny Dancer - ♥

Mina sovdrömmar får mig att sakna vissa aspekter av högstadiet. KILLAR. Jag är inte gjord för att umgås med all girls, all the time! ärligt talat. Mixat sällskap - var tog det vägen? Saknar även det faktum att det en gång gick att spendera kvalitetstid med varandra, vänner emellan, och ha goda tider utan att det skulle vara fullt ös medvetslös. Jag är nog osams med att åren gått så fort. Nej, jag slutar nu, det är på god väg att bli nostalgiskt dravvel.

Jag har ingen dygnsrytm längre, går till sängs med mina tankar långt efter solen går upp. Block och penna i hand, skriver till "du" som egentligen inte ens existerar(?). Så väldigt djupt, eller bara ohälsosamt. ?
Jag upptäcker också hur jag mindre och mindre bryr mig om vad som händer med människors liv, mitt eget inkluderat förmodligen. Känner olust av datorer, varför sitta här? Å andra sidan vill jag inte ut; förutom om nätterna då jag vill känna soluppgång mot ansiktet. Varför jag inte bara går ut och känner förblir ett frågetecken, istället sitter jag kvar i ett zombieliknande skick framför en tv. Idioti.
Nu:
Väntar på pappa, som ska hämta mig till stugan där resten av den familjen är. "Och så får du äta middag här då". Det antas ofta att jag inte ska kunna göra sådant själv, mat eller städa. Upplyftande.
Kan sova kvar där, lär inte orka det.

Satte just i mig ett äpple som hade en vag smak av mögel. Känns lovande. Jag sköljde det i och för sig aldrig, och kunde inte heller avgöra om smaken kom från in- eller utsidan. Så jag har väl mig själv att skylla, till viss del.
Har nu varit vaken sen lite före åtta igår morse, det känns också stadigt. Varför, o varför? ..finner det i skrivande stund högst ironiskt att textraden oh mama i'm in fear for my life (from the long arm of the law) spelades i princip 1 sekund efter jag skrev varför?
Redigerar dagis-bilder och gör bildspel, along the way (Jag kommer inte på om det 1. verkligen heter så på engelska, eller 2. vad man säger på svenska. Bravo.), på skolan. Sista dagen / lektionen i tvåan. Jösses, tiden går väldigt snabbt ibland fastän den känslan man får är ganska stillastående.
Nej, nu skall jag åter rikta min fulla uppmärksamhet mot hörlurarna ("..it's the greatest hits of mullet rock.") och Photoshop.

   "Lekskolornas lille kuban har rena händer och tvättad hjärna;
     i hans ABC-bok är F Fidel, M Marx och B Bresjnev."
Hade glömt den. Den var ganska fascinerande.

Läser igenom ett block jag använde för att skriva av mig i, perioden sommarlovet-efter-sjuan till typ nian, och det citatet stod visst på en sida.
Andra saker finns också nedprintade, saker som får mig att må nostalgiskt illa och inse att jag var nog ganska melankolisk och... insnöad, ett tag. Kan hända att jag är det nu med, av och till, fast inte på samma sätt och absolut inte (tackar vi särskilt för) av samma anledning i sådana fall.

   Kryptisk och djup Ellinor är kryptisk och djup onödig.

Jag vet inte om jag är semi-nostalgisk, eller bara ovanligt (skrämmande) skev just nu.
Återkommer möjligen på den punkten.

(f.ö. fortsätter jag bara skjuta upp det mesta . Jag är ju i varje fall konsekvent. Alltid nåt.)

...and we feel safe too soon.

Beställde två exemplar av The Walk (ett till mig & ett till kusin Angelica ((så delar vi frakten))) och soundtracket till Legends of the Fall förut, från Ginza. Sistnämnda album har jag de senaste dagarna inte kunnat sluta lyssna till på spotify. Just därför vill jag ha det på riktigt. Jag vill inte sitta vid datorn. Inte så jävla mycket.

---

Jag förklarade att "..du är en fin varelse!" via sms förut idag. Det låter förmodligen inte som en riktig komplimang, men det är visst en sån tidpunkt nu då jag inte tycker om människor. Så fin varelse var inte så tokigt.
Det mesta känns bara lösryckt och inte riktigt... här, just nu. Min hjärna, t.ex.

---

[First lines]
One Stab: Some people hear their own inner voices with great clearness and they live by what they hear. Such people become crazy, or they become legends.

Här är det mesta bättre och jag låser in mig i känslan av det, inget kommer åt mig här inne. Så korkat egentligen eftersom allt tar slut nån gång. Nej, jag kan visst inte vara luddigare än såhär, awesome. Huvudvärk, potentiell tandvärk, också livsverk med ä. Bubbla.

Igårkväll låg jag på frysboxen i farstun, med benen på väggen, och skulle egentligen hjälpa moderkakan att städa. Istället låg jag där och sjöng med i rader, don't go out tonight, it's bound to take your life och sådant. Tankarna vandrade och en time out från allmänheten kändes inte som en urkass idé. (but you know it's true - my soul is gone)
Vad mer--? Ingen aning. Jag har fått en hylla, från 60-talet. Den ska stå i köket här i Sörfors, men den är min. Det finns inte så många andra ställen den kan stå på i vilket fall som helst, och jag blir väl kvar här tills jag ruttnar också.
Jag tänkte ta mig i kragen och skriva... något bra. Det blir visst inget vidare.

Jag har just genomlidit 1) ett skriftligt prov i foto/photoshop-kunskaper, och 2) ett halvtimmesprov som gick ut på att redigera två valfria bilder läraren tagit. Jag känner mig väldigt innehållslös.
Förut idag var det meningen att redovisa en argumenterande text, muntligt, som skulle ha skrivits till idag. Jag har stopp i hjärnan när det gäller det mesta (som inte har med all things J-squared att göra.) Ungefär. Så den, texten, är alltså en av de otaliga saker jag borde ha gjort som jag bara inte lyckats göra.

För att citera mitt överdramatiska själv; Mental fucking breakdown.

---

Uppdatering: Jag talade med Louisa (administratören på denna delen av skolan), och letade tågiljetter till Örebro. 16-22 mars blir det. Nu skiter jag i om ett biljett/fikasäljar-jobb på teater inte har med foto att göra. Faktiskt. Jag får komma bort lite, återigen känns ett miljöbyte som vad jag kan behöva. Vecka 13 följer jag med till fjällen i vilket fall som helst, får väl låna med ett teleobjektiv eller något och fota slalomåkare.. vad vet jag. Direkt efter sportlovet får jag väl vara på skolan då, whatever.

Förkyld. Smaka på det. Jag blir aldrig förkyld? I'm awesome.. I'm Batman! så att säga. 
..i och för sig, en sommarförkylning som höll i sig tre veckor. Det var bland det mest plågsamma jag varit med om, ifall jag inte minns helt galet. Nu har det alltså hänt igen. Håller det här i sig tre veckor gräver jag ner mig i snön och förfryser, självmant.
Som att det inte skulle räcka med att förkylningar är en av de äckligaste saker jag vet, så råkar att snyta sig, i min värld, vara ännu lite äckligare. Kan Jang är dock min frälsare, för halsens skull. Så länge man tänker på Fiskarmannens Kompis (lakritssmak) går det bra med eftersmaken.
Att vara sjuk gör mig frusen. Ändå sitter jag här och lökar, orättvisa värld. 
Tappat aptiten har jag också gjort. Sistnämnda kan även ha något att göra med det faktum att jag är ensam hemma och ingen ser ifall jag äter eller inte äter. Frågan är om det ens finns något här jag skulle vilja stoppa i mig, nånsin. Det mest frestande är ett halvt paket bacon, vilket känns som en stadig frukost såhär halv tre på eftermiddagen. 

Man skulle ju kunna tro att min eländiga självömkan kunde få ha ett slut där, men icke.. Jag har dragit på mig världshistoriens förmodligen största finne. Eller, låt mig omformulera detta... Jag har halva Finland på hakan. Och det gör ont.


Inatt drömde jag någorlunda fint. Det är ju alltid en tröst.

Nej. Jag bloggar dåligt nu. (Uppenbarligen.)

Igår klipptes skatboet som bosatt sig på mitt huvud bort. Det var skönt.

Nu har en av våra fotolärare genomgång i bridge/photoshop. Jag är för trött för att lyssna. Han är lite tysk, vilket orsakar att mina tankar (jävligt ofrivilligt) söker sig till bajsporr och/eller adolf, så jag har svårt att ta honom på riktigt allvar. Vilket nog är lite synd, jag borde fixa det här.

Begravning imorgon. Första. Jag vet inte vad jag skall skriva om det. Jag slipper mina två lektioner. Alltid nåt.

Måste (hej OCD.) beställa skivor, kan behövas lite ljus i tillvaron.

---

Uppdatering: Grattis farmor idag!

Min bilddagbok går inte att logga in på, visas inte på sök-sidan, och i vännerlistan (i alla fall Millans) står "Kontot borttaget". Allvarligt talat, jag har laddat upp över 5000 bilder där under loppet av (nästan) 3 år. SÅ INTE OK ifall den inte fungerar längre. jagharfanintetattbortdengpordjgåsfogksdp!!!!1 ... 
NU  tänker jag hitler hitler hitler .

Jag kommer inte på något vettigare att uppdatera med. Vilket i och för sig makes sense (vad nu det heter på svenska.). Jag börjar glömma bort svenska ibland. Jag tänker nästan på engelska. Tror jag.
Egentligen får jag lust att gå ut och lägga mig raklång i snön på gräsmattan. Fast det är bara fyra minusgrader ute nu, i veckan var det -24°. Då borde man passat på.

Jag är osammanhängande.

Jag är i någon form av chocktillstånd. Stooges' gitarrist (originalmedlem) Ron Asheton hittades död i sitt hem idag, cause of death antas vara hjärtattack. Förmodligen har han varit avliden sedan nyårsafton/-dagen. Världen är så jävla orättvis. Tomheten. 

    


dance to the beat of the living dead
lose sleep baby and stay away from bed
raw power is sure to come a-running to you

Varför sitter jag på golvet? Jag får ont i benen och blir helt sned, sockerdricka också. Dumt när datorn är stationär. De senaste dagarna har jag stannat i sängen till 16-17 tiden, det känns... jag vet inte. Inget känns. Eller, det känns som att jag borde sluta titta på tv när jag är i Sörfors, dator sitter jag knappt vid där. Här är det tvärt om. Jag borde sluta göra både och på båda ställena.

I went into this shell.. this nice, warm shell where nothing could get to me.

Javisst ja. Jag har uppenbarligen jättesvårt att få ur mig orden "god jul" till andra. Och om någon säger god jul till mig hinner jag nästan fundera ifall andra ser hur min blick flackar iväg eller om det bara känns som att den gör det, för min inre syn. Sen klämmer jag fram ett "detsamma" och hoppas att det inte låter lika ihåligt som det känns. Varför vet jag inte. I svagare tillfällen får jag inte ur mig annat än "mm". Eller "tack", på sin höjd.
..Konstigt att det är så mycket lättare att få i sig julmaten, ändå.
Fast just känns den som att den lika gärna kunde komma ut, den med.

---

Klockan är tio, mina ögon svider, jag skaffade just en Television Personalities-best of och vill ha S2-boxen nu nu nu. Men den kommer nog på måndag. Kanske tisdag.

När jag kollar runt på vissa bloggar och liknande får jag sådan jävla lust att fly-
tta, hemifrån kanske. För jag vill ha egna, tjusiga möbler och bestämma tapeter/färg/ själv.
Rama in affischer skulle jag göra. Kanske.
Eller så skulle det bara se helt sunkigt ut för då trivs jag.
... Det skulle se ut att lukta inrökt.
Och möblerna skulle vara trevligt knappt-existerande. Madrass på golvet, låg soffa. Runt bord, lågt hängande taklampa, tre stolar. Vinylspelare och fåtölj, golvlampa, i ett hörn. Skivhyllor på nån vägg. Liten tv, helst så man missar den. Bokhyllan i teak som jag tjingat i Långskog, den är lagom storlek varken stor eller liten.
Dator vill jag knappt ha. Undangömd i en skrubb, kanske.
På toaletten skulle jag ha ljus, som nu, och en glödlampa utan lampskärm.
... Helst skulle allt vara gråskalesvartvitt, som i stumfilmer.

Det finns en lägenhet i stan, som från början bara var en källarlokal faktiskt, som en släkting äger men hyr ut för tillfället. Den vill jag ha. Den skulle jag vilja ha. Fast jag vill inte vara kvar i S-vall hur länge som helst, heller.

Fast jag vet inte var jag vill vara. Inte hur länge, inte med vem, inte vilken stad, inte när.
Inte nu.
Inte alls.
Helst vill jag stänga & låsa in mig och slippa alla/allt\mig själv ett tag.
Eller länge. Vid sådana här tillfällen.

---

I am tired, i am weary, i could sleep for a thousand years .
A thousand dreams that would awake me. Different colors, made of tears