men det är nåt som skaver inom mig
Slås av insikten att om 10-15 år lär jag med all säkerhet vara en s.k. melankolisk (trasig/tragisk) konstnärssjäl som lever på existens minimum och att göra ingenting, som ser sina vänner komma någonvart och klara sig bra här i världen.
Detta på grund av mina förmågor att verkligen inte göra någonting produktivt av vikt, att skjuta upp allting till sista sekunden, att avfärda allt som inte verkar tillräckligt bra, underhållande eller fascinerande (alltså borde jag, rent tekniskt, avfärda mig själv när jag slås av denna insikt. Det gör jag kanske, vem vet.), att inte bry mig, helt enkelt. Kanske är jag för omedgörlig. Någon sa "men Ellinor Du är så JÄVLA negativ. Hela tiden." till mig, någon som känner mig och som förmodligen har väldigt rätt i uttalandet.
Det är inte meningen att man skall veta vid 17 års ålder vad man vill göra, va? Annars är jag borttappad. Jag har inga intressen, att med upprymd salighet studsa runt och skriksjunga på konserter är inget man kan.. komma nånstans med, såvida man inte står uppe på scenen och gör det. Det gör jag givetvis inte.
Gymnasieutbildningen jag går heter i och för sig hantverk foto, vilket (nog) betyder att jag tycker om att plåta. Det räknas antagligen som ett intresse, förutom att jag det senaste.. jag vet inte hur länge, men drar jag till med "halvåret" överdriver jag troligen inte, har jag känt mig ovanligt fantasilös och inte alls särskilt inspirerad. Som att jag fotar mest bara för för fotandets skull, för att fylla ut tid. Kan hända att mina bilder är ointressanta och/eller tröttsamma, vilket i själva verket bara är logiskt med tanke på att det är ungefär som jag känner mig. Lite uppskattning, jag vet inte vad jag behöver.
Jag tror jag tänker för mycket, också.
Min blogg har blivit nedstämmande. Jag har ont i käkarna.
Detta på grund av mina förmågor att verkligen inte göra någonting produktivt av vikt, att skjuta upp allting till sista sekunden, att avfärda allt som inte verkar tillräckligt bra, underhållande eller fascinerande (alltså borde jag, rent tekniskt, avfärda mig själv när jag slås av denna insikt. Det gör jag kanske, vem vet.), att inte bry mig, helt enkelt. Kanske är jag för omedgörlig. Någon sa "men Ellinor Du är så JÄVLA negativ. Hela tiden." till mig, någon som känner mig och som förmodligen har väldigt rätt i uttalandet.
Det är inte meningen att man skall veta vid 17 års ålder vad man vill göra, va? Annars är jag borttappad. Jag har inga intressen, att med upprymd salighet studsa runt och skriksjunga på konserter är inget man kan.. komma nånstans med, såvida man inte står uppe på scenen och gör det. Det gör jag givetvis inte.
Gymnasieutbildningen jag går heter i och för sig hantverk foto, vilket (nog) betyder att jag tycker om att plåta. Det räknas antagligen som ett intresse, förutom att jag det senaste.. jag vet inte hur länge, men drar jag till med "halvåret" överdriver jag troligen inte, har jag känt mig ovanligt fantasilös och inte alls särskilt inspirerad. Som att jag fotar mest bara för för fotandets skull, för att fylla ut tid. Kan hända att mina bilder är ointressanta och/eller tröttsamma, vilket i själva verket bara är logiskt med tanke på att det är ungefär som jag känner mig. Lite uppskattning, jag vet inte vad jag behöver.
Jag tror jag tänker för mycket, också.
Min blogg har blivit nedstämmande. Jag har ont i käkarna.
Kommentarer
Trackback
